Ranboknuten – variant på Ranboflätan

Lite mindre, lite annorlunda form och lite bättre om du ska orka med annat fika också – så presenteras denna ”nya” kardemummabulle inför Hembygdsföreningen Mo:s Kyrkogårdsvandring. Jättekul att våra bullar efterfrågas och jättekul att få en anledning att förkovra sig i internets många tips om bullbakning. Exempelvis har vår vän och bullfantast Lena ännu inte hämtat sig efter att, i hela sitt liv gjort bulldegen på smält smör, nu plötsligt överraskas av tipset om att använda rumsvarmt smör för ett saftigare resultat.

Med parasoll har du på fötterna!…?

Jaha… vad hittar de på för tokigheter på Ranbogården idag då. Är det övertro på en regndans som strax ska genomföras eller är det 1700-talsteater igen med damerna och herrarna spatserandes i trädgården med sina solparasoll? Förvisso är syftet med paraplyerna att liksom 1700-talets parasoll skapa skydd mot solen. Men då deltagarna i den kurs i matförädling, som idag hade sin utbildning förlagd till Ranbogården, generellt är hängivna trädgårdsodlare som inte drar sig från att svettas av fysiskt arbete under solen med händerna i jorden så är anledningen dock en annan än att uppnå 1700-talets vita ideal för att visa att man inte behöver arbeta. Dessa jordnära individer har i regel insett att funktion går före fasad och att för mycket sol kan vara lika illa som ingen alls.

När den industriella revolutionen slagit igenom och vanligt folk slet i kolgruvor och i fabriker hela dagarna började idealet svänga och nu blev en viss solbränd hy ett tecken på en lättjefull tillvaro och flera rörelser, som pekade mot ett naturligare liv bort ifrån städerna, spirade. 1903 fick dansken Niels R Finsen Nobelpriset i medicin för upptäckten att solens UV-strålning hade gynnsam effekt på bland annat hudtuberkulos. Ljusterapi infördes nu som behandling för flera sjukdomar medan blekhet, som tidigare varit en statusmarkör, alltmer kom att förknippas med sjukdom och osunt leverne. Det här eskalerade sedan med charterturismen och under 1980-talet så var idealet så inpräntat i oss att man ville vara solbränd året om vilket beredde vägen för solarierna.

Då började dock larmen om Malignt Melanom komma in vilket dödade solariemarknaden lika effektivt som cancern för ett allt större antal patienter. Det konstiga här var nu att idealet inte vände mot vitt igen utan istället till utvecklande av allt ”effektivare” solskyddsmedel. Men marknaden var där mycket osund med kraftigt överdrivna skyddsfaktorer och tvivelaktiga kemiska sammansättningar som gav allergier och andra hudproblem. Så sent som 2009 fann Läkemedelsverket att 72% av granskade solskyddskrämer brast i effektbevisningen och att 79% brast i märkning. Vid senaste undersökningen 2016 var de siffrorna nu nere i 14% respektive 42%. Men mätning av solskyddsfaktor från korrekt applicerade mängder solkräm i laboratorier skiljer sig från verkligheten på stranden.

Problemet idag är alltså att svenskarna lever kvar med det bruna idealet i mycket högre grad än folk i något annat land i Europa och solar sig därefter samt att många lever kvar i villfarelsen att bara man smörjer in sig så klarar man sig. Men statistiken för ökning av Malignt melanom säger något annat. Forskarna Håkan Olsson, professor och chef för enheten för cancerepidemiologi på Lunds Universitet och Pelle Lindqvist, docent, universitetslektor, kvinnokliniken, Karolinska Institutet har följt utvecklingen och forskningsstudier sedan 80-talet och sammanfattar: ”- Vi ser inte att solkräm skyddar mot melanom. Ett par av studierna visade till och med på ökad risk med solkräm”.

Jaha… så vad gör man istället!? Jo, man tänker utanför konventionerna… vitt är lika vackert som brunt samt känner efter och noterar att man blir svettig av för mycket sol, solbränna gör ont, man får lätt huvudvärk och/eller t.o.m dålig i magen och man blir loj och orkar mindre… solkräm kladdar och har i bästa fall begränsat skydd och förhoppningsvis inga biverkningar, resor till solen är dyrt, ger mycket kortvarig positiv effekt av välbefinnande samt förstör miljön… medan några svala linnekläder, en solhatt eller ett parasoll och preferens för trädskugga ger bra solskyddsfaktor utan biverkningar och ett fysiskt välmående med kvarvarande ork för att upptäcka allt vackert och spännande i sommarsverige… t.ex. en kurs i mathantverk på Ranbogården!

MatVärdens styrelsemöte på Ranbo

Under några kvällstimmar samlades delar av styrelsen för den ideella föreningen MatVärden i trädgården för att diskutera föreningens fortsatta insatser när det gäller att bidra till en ökad regional hållbar livsmedelsproduktion – både när det gäller större volymer och ökad kvalitet. Föreningen startade redan 2006 och samlar Gävleborgs mathantverkare inom mat och dryck till seminarier, marknader, tävlingar och events. Besöket på Ranbo är givetvis en stor ära för oss – men också en aning ängsligt – att bjuda denna matkunniga styrelse på Ranbos älgörtsdricka och annat hemlagat. Men samtidigt kan det inte vara mindre dramatiskt – MatVärdens värden är ju att ”att tillsammans lära oss mer av varandra”.

Från när och fjärran, när släkten Andersson träffas

Närmare 85 utav förra Ranbogårdens ägare, Lena Andersson och Sven Olssons släktingar kom till lördagens kusinträff på Ranbogården där de sken ikapp med solen i underbart försommarväder. Med denna fantastiska gård, sådant väder och alla dessa upprymda och förväntansfulla gäster så kunde bara resultatet bli mycket lyckat. För alla innebar det kära återseenden men även flera nya spännande möten. Genom friskt blandade grupper och med mycket minglande försökte alla under dagen reda ut vem-som-är-vem och därmed fylla i kunskapsluckorna kring släkten, i ett släktträd med tomma rutor, och där varje kusinled, innan kvällen var slut, belönades med ett mycket vackert komplett släktträd, designat av Lena, att ta med sig hem. Barnen och ungdomarna, som i dagsläget kanske inte är de mest aktiva ”släktforskarna”, måste ju så småningom ändå föra traditionerna och kopplingarna till Ranbo vidare in i framtiden. De fick därför snart ledigt ifrån ”teorilektionen” och fick istället lära känna sina kusiner, sysslingar och bryllingar under mer praktiska och äventyrliga aktiviteter. Efter samarbetsövningar i trädgården och en skattjakt genom ladugården, krypandes och klättrande genom alla skrymslen, vrår, hemliga gångar och rum så är vi övertygade om att de kommit både varandra och Ranbogården mycket närmare och vi hoppas nu att de börjar tjata på sina föräldrar, mor- och farföräldrar, kusiner osv. att åter få träffas på Ranbo för nya festligheter och upptåg med kompisar och släkt. Varmt välkomna!

 

Besök av Svenska kyrkan

Ranbogården visade upp sig i allra bästa försommarväder för lunchgästerna från Svenska kyrkan – det skirt grönskande takvalvet i allén, trädgårdens hav av vitsippor, en värmande vårsol, ett sceneri ackompanjerat av allsköns fågelsång. Det var Söderhamn Sandarnas kyrkliga syförening, med Söderalas komminister Magnus Natander i spetsen som hade vårutflykt. Alla verkade njuta och flera kommenterade vilken pärla och oas de har inpå knutarna i-och-med Ranbogården. Vi kunde bara stolt sträcka på oss och hålla med. Vi serverade lunch i gamla drängstugan och bjöd på en historisk sammanfattning av Ranbogården till kaffet ute i trädgården. Det var många som hade egna minnen ifrån gården och kunde dela med sig av historier till oss – de tackar vi för. Det blev ett ömsesidigt mycket trevligt möte och vi började tillsammans med Magnus direkt skissa på fler möjligheter i framtiden. Det ser vi fram emot.

Kura skymning med nära och kära

Med flaggan i topp inleddes 75-års kalaset för Mona, hitrest från Uppsala. Hennes barn hade hyrt Ranbo för att tillsammans med närmaste släkten fira denna högtidsdag med middag i matsalen, guidad tur i Mamsells och besök hos djuren för de minsta. I kaffestugan fortsatte firandet med tårta och fiolmusik framför en sprakande brasa. Höstmörkret som på kvällen omsluter den gamla drängstugan tenderar att bidra till myskänslan. Att bara, såsom så många sällskap i generationer tidigare, låta stillheten falla runt gården och tillsammans med nära och kära ”kura skymning” framför fladdrande stearinljus och goda historier.

PRO Mo-Bergvik stannar på fika

Glada, motionerande medlemmar ur PRO Mo-Bergvik stannar till på kaffe och smörgås under sin måndagsvandring. Under hyllningsrop uppmärksammas ett guldbröllop och en 75 års-dag, varvat med vitsar. Flera i gänget har varit här många gånger tidigare, några minns caféverksamhetens pionjärsår på 60-talet och kan berätta om följande decenniers aktiviteter och vi får chans att lära oss så mycket ”nytt om gammalt” som hänt på gården!