Ranbos fröbuffé

De senaste årens råd om att äta frön har resulterat i att man inte längre behöver leta runt efter en hälsokostaffär utan oftast räcker ett besök i närmaste mataffär för att hitta de hälsosamma små fröna från exempelvis pumpor, solrosor, lin och sesam – ofta omnämnda som superfood. I samma takt har antalet mat- och bakrecept med dessa till synes oansenliga små hälsobomber vuxit fram.

Och visst har Livsmedelsverkets rekommendationer om att öka frökonsumtionen och därmed minska risken för kroniska sjukdomar även hittat sin väg till Ranbo, även om vi lät fåglarna få första tjing på solrosfröna ute i landet.

Bilden med matsalsbordet och den minst sagt överdådiga fröbuffén skulle dock ge Livsmedelsverket kalla fötter. Förutom att deras rekommendationer handlar om ett par matskedar frön per dag så är fröna på detta bord minst sagt ”okänt territorium” som människoföda. Vi har ännu inte hittat några hälsostudier eller recept på frön vare sig från åkervädd, rödklint eller någon annan av de odlade ängsblommorna.

Men lugn… inga varningar behöver utfärdas och ni riskerar inte att få dessa i bakverken till adventsfikat på Ranbogården i december… om inte nya intressanta fakta dyker upp förstås. Det uppdukade buffébordet ska snarare ses ett tillfälligt ”torkbord” innan rensning av fröerna från kronblad odyl. Cirka en matsked av respektive frösort kommer sen lagras till vårens planteringsinsatser på gården medan övriga kommer skickas till Pratensis – ängsblomsföretaget som är nästa länk i ambitionen att öka ängsmarksytorna i Sverige… och naturens egna ”fröbufféer” för de som har mage att sätta i sig dessa fröer.

Många som uppskattar ängsblommeprakten på Ranbo

Odlingsytan med åkervädd blommar för fullt liksom ytorna med prästkragar, liten blåklocka och flockfibbla – ängsblommor som vanligtvis blommar i juni!

Som ni säkert minns så planterade vi närmare 6000 småplantor, av 13 olika sorters ängsblommor i juni och nu tio veckor senare kan vi redan samla in fröer från flera av dem – något som enligt planen skulle göras först nästa år. Fröerna kommer sedan skickas ner till ängsblomsföretaget Pratensis som utgör nästa länk i kedjan för att öka andelen ängsytor i Sverige. Idag finns endast en procent kvar av de ängsmarker vi hade i Sverige för 100 år sedan och ängar är därmed vår mest hotade naturtyp… så det finns med andra ord mycket att jobba ikapp och därmed är det ju bra att just det projektet plötsligt ligger ett år före sin tidsplan… hur många projektledare brukar kunna säga det!?

Ängar hör, tillsammans med naturbeteshagar, till de mest artrika och arttäta miljöerna vi har och där en äkta ängsmark kan hysa 50-talet olika arter av blommor och gräs per kvadratmeter. De utgör därmed också livsmiljön för hälften av våra rödlistade insektsarter.

På söndag 16 september, i samband med Skördegillet på Ranbo, finns – om solens strålar värmer – möjlighet att uppleva det rogivande surret från alla de många olika flitiga insekterna som hittat till ängsblomsoasen på Ranbo. Ifall ni väljer att vara med på visningen så får ni även tips på hur var och en lätt kan bidra till bättre livsmiljöer för insekter i trädgården hemma.

Under Skördegillet kommer kaffestugan vara öppen och där en tallrik soppa från nyskördade grönsaker smakar bra före kaffet. Flera lokala mathantverkare kommer också vara på plats och erbjuda möjligheter att köpa närproducerade, fantastiska ostar, marmelader, senap, saft, Ranbohonung m.m.! Läs gärna mer på http://www.ranbogarden.se/kalender/eller https://www.facebook.com/events/1954389081525912/ . Toppen om ni hjälper till och delar till andra som kan vara intresserade!

Blomstrande framtid för odlingen av tämjda vilda ängsblomster

Jämfört med växtkraften, och rena rama djungelförhållanden, i köksträdgården så kan man först tycka att ängsblomsodlingen ser lite ynklig ut, men då ska man ju komma ihåg att de flesta ängsblommor just är sådana där anspråkslösa väna varelser som inte är kända för att ta plats.

Och tittar man efter så ser man att samtliga 13 olika sorters ängsblommor har tagit sig bra och flera av dem har vuxit sig, relativt sett, rejält kraftiga och blommar för fullt. Det är extra glädjande att se eftersom flera av de närmare 6000 småplantorna som planterades under sommaren verkligen såg små och emliga ut i början. Men med lite stöttning från stenar som höll plasten på plats runt de taniga plantorna så fick de ”en plats i solen”. Lägg därtill en riklig del av det livgivande vattnet ifrån dammen så fann de snart tillvaron i det mystiska plastlandskapet riktigt trivsamt.

Förutsättningarna för att de nu fortsätter att växa sig starka till nästa år känns goda och vi kan liksom pusta ut på den punkten och se fram emot nästa säsongs blomsterrikedom… och efterföljande fröinsamling från dem. Och om några år hoppas vi kunna få se hur deras ”barnbarn” återfinns i allt vidare cirklar utifrån Mo, runt om i hela Hälsingland.

Caféhelg med visning av köksträdgården och ängsblomsodlingen

Under fyra veckor på försommaren förvandlades den tidigare hagen till en yta för ängsblomsodling samt en funktionell, och för ögat vacker, köksträdgård där flera olika hållbara odlingstekniker förenas och tillämpas. I köksträdgården samlas 60-talet sorter av olika grödor i en åtta-årig växtföljd. Flera av dem är gamla kulturväxter och grönsaker som vi överhuvudtaget inte visste fanns innan vi började bläddra i frökatalogerna. Även i ängsblomsodlingen slår vi ett slag för mångfalden där vi planterar 13 olika sorters ängsblommor för kommande säsongers fröinsamling och bevarande av Hälsinglands ängsblommor. Under juli månads caféhelger (lö-sö kl 12-16) finns möjlighet att på egen hand besöka både köksträdgården och den påbörjade ängsblomsodlingen. Den här helgen provar vi också med att ordna en guidad visning kl 15 då vi visar, och berättar om tankarna bakom de två odlingsprojekten. Som vanligt är också tre av gårdens stugor öppna under caféhelgen; Kaffestugan med hembakat, Linboden med lokala hantverksprodukter och stugan Mamsells, med guidade turer genom den skärmutställning som finns där och som beskriver utvecklingen kring linets hantering i trakten kl 13, 14 och 15. Varmt välkomna till en ny spännande caféhelg på Ranbo!

Mytomspunna labyrintfigurer

Ja, det finns kanske en viss risk att placeringen av de rundslipade stenarna som markerar gångarna i ängsblomsodlingen skulle kunna förvirra en och annan framtida arkeolog. De vindlande gångarna associerar man ju lätt till de labyrintlika figurer, symmetriska stensättningar som under 3000 år anlagts runt om i världen av olika kulturer i olika tidsperioder. En något yngre finns t.ex. avbildad på en etruskisk vinkanna från 600-talet före Kristus med en inskription som tolkats som staden Troja, varför de på många håll, även i Sverige ibland kallas trojaborgar. Namnet jungfrudans används i det svensktalande Finland. Denna form av fornminnen är mytomspunna och anses ha haft en stark magisk betydelse. Orsakerna till varför man anlade de olika stensättningarna är dock oftast oklara och omgärdas av många olika hypoteser när det gäller funktion och betydelse. Över hälften av Sveriges stensättningar finns i Norrland och många finns vid fiskelägen där det troligen ansågs ge bra vind och fångst för de som först gick i labyrinten. Lycka och fruktbarhet är generellt allmänt accepterade tolkningar, men även tolkningar som ”prövningar längs vägen till det hägrande målet” förekommer. Vår stensättning i en åker med många sorters plantor kommer då troligen i en framtid bidra till att Sveriges 300 labyrinter ökar med en och också stärker Norrlands tätposition i antal ”labyrintlika svenska stensättningar” och med tolkningar kring önskan om fruktbarhet. Eller kan det vara så enkelt att vi genom vår stensättning – som byggs för att begränsa antalet snedtramp bland ängsblommorna – ger en ledtråd till de allra första historiska sättningarna… kan alla efterföljande kulturer möjligen ha gradvis övertolkat de ursprungliga sättningarna som symboltyngda labyrinter… kanske ville dessa ur-förfäder också bara hålla sina små plantor åtskilda från små människofötter…?

Vilda blommor på en plantage

Idag på ”De vilda blommornas dag” hoppas vi att många utav er ska ut och njuta av naturens alla små färgstarka vilda blommor. De får ju ofta, mycket passande, stå som symbol för kärlek, fred, frihet, lycka och livskraft så det känns ju helt rätt att lära känna dem ännu bättre. Dagen till ära tycker vi också att det passar att presentera vårt andra något udda projekt – det som tidigare omnämnts som ”Svarta Havet”.  Det är en blomsterplantering! … Men hallå, säger ni… Hur vilda är blommorna på en plantage, egentligen!? Men nu är ”Svarta havet” inte vilken blomsterodling som helst. Den ska bli en reservoar för ängsblomsplantor och fröinsamling för ökad spridning av de, i många fall, starkt hotade blommorna. Som producenter i naturen så är de en av grundförutsättningarna för biologisk mångfald, både bland producenterna själva och i alla konsumentled ovanför, dvs för allt liv. Biologerna Inger och Mats från Växjö, som under säsongen drivit upp plantor från de fröer som vi, tillsammans med Birgitta Johnsson och många inblandade entusiastiska markägare, samlat in från ängsblommor i Mo’s omgivningar tidigare säsonger, levererar här 5900 plantor för utplantering på Ranbo. Under kommande dagar kommer vi vara sysselsatta med att försöka få dessa ”hemvändare” att rota sig och trivas. De 13 olika arterna kommer planteras var för sig i olika fält för att vi nästa säsong lätt ska kunna börja samla in fröer från dem i lite större skala. Fröna kommer sen säljas till Inger och Mats som genom sitt småföretag Pratensis ombesörjer att frön och plantor kan säljas och pryda Sveriges landsdelar i större omfattning … och bidra till den biologiska mångfalden. Vilken tur att många kommuner börjat få upp ögonen för att ängsmarker i parker odyl, bara behöver slås en gång per år, i jämförelse med gräsmattor som måste klippas varje vecka. Alltid lättare att få till bra beslut när naturvård och ekonomi går hand i hand.

Ytterligare ett märkligt Ranboprojekt

Den internationella prägeln på Hälsingmo har ju varit stor vid flera tillfällen genom historien. Det minner ett flertal kvarvarande benämningar på platser i och kring byn, såsom t.ex. ”Engelska kanalen” och ”Tyskgrottan”. Nu kan vi också stoltsera med ett eget ”Svarta havet”. Även om försommarens värme har varit påtaglig så är det inte en hägring av vatten i stora mängder som är förklaringen här, det handlar egentligen bara om förberedande insatser för plantering. Men vad kan vara så känsligt att vi behöver lägga ut 1000 kvm markduk för att skydda det från ogräsens konkurrens? Några ledtrådar; Idag finns endast en halv procent kvar av xx-marken som fanns för 100 år sedan. Många xx lockar till sig pollinerare, fjärilar och andra insekter som är viktiga för ekosystemen. Många xx håller på att bli väldigt ovanliga och en del är rent av utrotningshotade. Genom att samla in fröer från xx och driva upp dem till plantor kan anlagda miljöer hjälpa till och rädda vissa av dem. Senare i veckan påbörjas planteringen av tusentals xx-plantor på delar av denna yta … missa inte nästa avsnitt.

Midsommarblomstrens fröställningar – växtrikets egna katapulter

Midsommarblomstrens finurliga fröställningar – växtrikets egna katapulter! Fröhusen, de små runda höljena, sitter fast längst ner på en kraftigt förspänd ”fjäderarm” fäst i toppen. När fröet i höljet är tillräckligt moget så öppnas höljets utsida och sedan släpper infästningen nedtill så att ”fjädern” med frökapseln snabbt accelererar i en uppåtgående rörelse och fröna slungas ut ur kapseln med en hiskelig fart för att landa upp till ett par meter bort. Fortsätt läsa ”Midsommarblomstrens fröställningar – växtrikets egna katapulter”

Tjärblomster – borde denna dag stavas med ”K”

Tjärblomster – borde denna dag stavas med ”K”. Glädjen är nämligen stor då vi plockar dessa utblommade och vissna blomster… men såå rika på fröer för insamling till kommande säsongs framdrivning. En matsked frö är tillräckligt för att nästa sommar kunna se fram emot en odling av denna alltmer sällsynta ängsblomma. Stort tack till Birgitta Johansson som visade mig, min bror och brorsdotter Ebba vägen till dessa skatter. Undrar om Carl von Linne kände samma glädje då han 1742 passerade den torra ängsbacken utefter gamla landsvägen i Myskje på sin väg mot Lappland… eller om han endast hade ögat på vägen (som han enligt egna utsagor upplevt som fullständigt bristfällig – liksom alla vägar i Norrland).