Mosaiklandskap mot enfald

En mosaik är enligt Nationalencyklopedin ”En dekorativ komposition av olikfärgade små bitar (porslin, sten eller glas) som fästs på ett hårt underlag med murbruk, kitt eller cement så att bitarna bildar ett mönster eller en bild”. De äldsta kända mosaikerna är från sumerernas tid 3000 f.kr.

Det här var en alltför snäv definition för att passa dagens text så vi väljer istället Svenska Akademiens Ordboks alternativa definition: ”Mer eller mindre bildligt, om något som ger intryck av mosaik”. Därmed fritt fram för nutida användningar i bildlig betydelse för att beskriva någon form av heterogen komposition eller brokig blandning i alltifrån abstrakta beskrivelser av till exempel karaktärsdrag, politik till mer konkreta mönster såsom till exempel ”en mosaik av ekosystem”. Och idag är mosaiklandskap en vedertagen benämning på landskap som består av en blandning av flera landskapselement, såsom berg, dalar, sjöar, vattendrag, skogar, åkrar, betesmarker, byar – ett landskap som närmast karaktäriseras av småskalighet och stor variation på relativt korta avstånd.

Myndigheter som FNs jordbruksorgan FAO, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, länsstyrelser, tillsammans med forskare pekar på att vi behöver sträva mot en återgång till ökad utbredning av mosaiklandskapet för att bland annat uppnå hållbarhetsmålet om biologisk mångfald. Mosaiklandskap har förståligen ofta hög biologisk och ekologisk diversitet. Detta till skillnad från de monokulturer som världen, under de senaste 50 åren, jobbat fram inom både jordbruk och skogsbruk och som man idag ser som en av orsakerna till den höga takten av minskat antal arter runt om i världen.

Regnskogar är kända för en hög biologisk mångfald, med kanske två tredjedelar av jordens alla landlevande växter och djur, med t.ex. 50 000 kända trädarter, och korallreven är på motsvarande sätt kända som havens regnskogar. Bägge är tyvärr mycket hårt ansatta av, i det förra fallet, avverkning med 150 000 km2 per år framförallt för att ge plats för mer odlings- och betesmark till ökande köttproduktion och i det andra fallet av ökande temperaturer och sjunkande pH på grund av växthuseffekten med höjda koldioxidhalter. Mindre känt är nog att traditionellt skötta ängar och betesmarker i vårt gamla jordbrukslandskap är exempel på en minst lika extremt artrik biotop. Inga andra växtsamhällen på jorden är lika rika om man räknar antalet växtarter per kvadratmeter markyta, med upp till 60 blomsterarter per kvadratmeter. Vi har dock tappat 99 % av våra ängsmarker de senaste 100 åren på grund av förändrat jord- och skogsbruk och Naturvårdsverket ser med oro på ett förslag som lagts om att åtagandeplaner för slåtterängar och betesmarker ska tas bort. Som vanligt har kunskapsbristen hos vissa inga gränser. Även om förtroendet för experter såsom forskare har ökat generellt den senaste tiden, delvis på grund av Greta och Corona, så finns det också en ökad polarisering. Generellt så har de med högre utbildning högre förtroende för forskningsresultat. Sett till partisympatier kan tre grupper annars urskiljas, där de som sympatiserar med (mp), (l), (c) och (v) har högst förtroende för forskare, följt av anhängare till (s), (m) och (kd) – medan den tredje gruppen utgörs av sympatisörer till (sd), som – oavsett utbildningsnivå – har klart lägst förtroende för forskning och forskare.

För att stödja de som faktiskt har fakta och inte baserar sina uttalanden på tro och tyckande så finns det idag en mosaik av svenska ängsblomsfröer, plantor och till och med ängsblomsmattor att tillgå från fröföretag som Pratensis och Veg Tech som kan bidra till påskyndad utbredningen av denna biotop och dess bidrag till återgång till mosaiklandskapet. På Ranbo har vi under flera veckor njutit av blomsterprakten och surret av insekter från de olika små tårtbitarna av de ängsblommor som vi odlar. Nu ser vi dock lika mycket fram emot nästa fas – frösamlarfasen – som tar vid då blommorna vissnar och fröna mognar. I snitt har en futtig matsked frö räckt för att fylla de lite större blom-tårtbitarna. Med vissheten om att vi under kommande sommarveckor kommer kunna samla in kilovis med fröer som i sin tur kommer bilda många tusen kvadratmeter blommande mosaiker runtom i landets parker, rondeller och offentliga miljöer nästa år så ser vi dessa falnande skönheter som skattkistor, som under vår och sommar, med hjälp av alla pollinatörer fyllts upp för att nu på högsommaren gå in på ”ålderns höst” och blivit alltmer värdefulla. De trevliga är ju att de är lika angelägna som vi är att vi ska tömma dem på deras skatter och sprida dem så långt och vida omkring som vi bara kan.

Bortsett från att mosaiklandskap således är bäst för den biologiska mångfalden och därmed för oss med avseende på den biologiska aspekten så är det ju också sant ur ett rent estetisk perspektiv. Ordet mosaik härstammar nämligen från grekiskan med betydelsen, ”hörande till muserna”. Detta refererar till de nio muserna, det vill säga de gudinnor som inspirerade konstnärer, filosofer, intellektuella och alla andra som njuter av det vackra. Vill vi själva må ännu bättre och locka fler att bosätta sig på landsbygden så bör vi alltså alla hjälpas åt att återskapa detta lustfyllda varierande mosaiklandskap som överraskar oss med nya vyer, dofter och upplevelser bakom varje kulle, lada och skogsdunge.

Nu blommar löken

Den här säsongen hade vi ambitioner att utöka blomsterrabatterna vid gårdshusen efter att tidigare säsonger haft mesta fokus på grönsaks- och ängsblomsodlingarna. Så här halvvägs in på sommaren kan vi väl sammanfatta att det i flera av rabatterna blivit… en kompromiss… blommor förvisso, men gissa vad de spretiga gula blommorna på bilden är? Jajamensan, blommande grönsaker förstås. På bilden kålroten Klint Karin och i bakgrunden blommande svedjerova. Den inklippta bilden visar en snart meterhög yvig blommande palsternacka.

Under vintern förvarades dessa grönsaker tillsammans med övriga från höstens skörd i den frostfria matkällaren men istället för att ätas upp och ge oss energi så planterades de i maj ner i rabatten och nu, under sitt andra levnadsår använder de själva den lagrade energin i ”roten” till blomning och senare frösättning.

Utöver dessa tvååriga grönsaker (bieneller) så gäller det även för till exempel morötter, betor, nästan all slags kål, kepa- och purjolök, persilja, selleri, att de först under det andra växtåret är möjligt att samla in fröer från deras överblommade blomställningar och det är med stor spänning som vi följer deras olika förvandlingsscener till långhalsade, upp till 1,5 meter höga, och ofta yviga, buskliknande bladverk… kanske inte samma häpnadsväckande och ståtliga slutresultat som i sagan om Jack och bönstjälken men likväl ett fascinerande exempel på naturens under.

En del grönsaker är självpollinerare och befruktas alltså bäst av pollen från den egna blomman medan andra är korspollinerare som bäst befruktas av pollen från en annan blomma. För korspollinerarna är det noga att hålla reda på vilka arter och sorter som får rymmas i samma rabatt. Till exempel så måste den av insekter korsbefruktade kålroten Klint Karin planteras i en rabatt minst 500 meter från sin artfrände kålroten Vige för att vi ska vara säkra på att kunna samla frön som inte ger en korsning med helt andra egenskaper… korsningen kålroten Vige Klintkarin låter lite som något som ska skördas mycket försiktigt i Hogwarts köksträdgård… och det var säkert något liknande som hänt med bönorna som Jack fått… trots att de flesta bönor är självpollinerare… hmm, dubbelt mystiskt alltså. För artfränder av olika betor som vindpollineras, så behöver man också se till att de rabatterna placeras så att de dominerande vindriktningarna inte riskerar att spela små… eller bön-stora spratt med oss.

För att försäkra sig om bra kvalitet på fröerna från korspollinerare rekommenderas utplantering av ett urval av 10-12 individer, men föga överraskande gäller ”ju fler desto bättre” och för till exempel kålrötter sägs 20-100 fröplantor behövas för att öka oddsen för ett kvalitativt utsäde.

”Nej, nu blommar löken” – är ju ett uttryck för stor förvåningen, och som antagligen kommer att bli allt vanligare på gården i framtiden när dessa kompromiss-blomsterrabatter med sina märkliga förvandlingsnummer lär dyka upp i större omfattning och på de mest oväntade ställen på en 500-meters radie från gårdstunet… för att vi kompromisslöst ska kunna bevara mångfalden av fröer.

Kanske att vi i framtiden även ändå börjar tulla på ovanstående ”regler” för att se om vi kan få samma spännande resultat som Jack fick… och bli lika rikligt belönade, men för tillfället så har vi lite för fullt upp med vanliga gårdssysslor för att även hinna stoppa eventuellt neddimpande jättar från bönstjälkar.

Bron

Hade det varit på film så hade bron varit en respektingivande hängbro av tvinnade lianer spända över ett avgrundsdjupt stup med en forsande flod vid dess botten. På andra sidan vet man inte vad som väntar – troligen kliver man in i en helt ny främmande värld, outforskad med fantastiska, vackra växter, blommor och örter samt, lika troligen, befolkad av varelser som man normalt inte stöter på eller lärt känna under sin vanliga, relativt händelselösa men trygga vardag där man traskat fram på samma välbekanta stig var dag hitintills i livet. Precis så verkar våra fyrbenta vänner känna då de med försiktighet, bävan, stum förundran och lite skräckblandad uppskruvad förväntan tar sina första steg och därmed inviger den nya bron till sin närbelägna skog, som funnits där bredvid dem hela tiden men som förblivit outforskad dels för att det just varit okänt, svåröverskådligt och därmed skrämmande, dels så har de aldrig haft behovet och dels för att bron inte funnits.

I den här realiteten så är bron långtifrån någon svajande hängbro över en bråddjup klyfta utan en enkel men rejäl och relativt bred träbro över ett grunt dike.  Medan filmens bro säkert erbjuder räddningen från de annalkande farorna som flåsat våra huvudrollsinnehavare i nacken en bra stund nu, så är främsta syftet för den här verklighetens bro, vid vinterhagen på Ranbo, att rädda diket från att förstöras av Pompes tunga hovtramp. Resultatet blir dock detsamma. Den nyuppförda bron som avser att hjälpa dem till en bättre tillvaro med större variation, både med avseende på föda och sysselsättning samt bättre skydd mot väder och vind på andra sidan, framstår för våra vänner som förvisso något lockande eftersom de troligen längtat efter detta men ändå som skrämmande eftersom det bryter från den välbekanta hemmiljön i de lättöverskådliga vinter- och sommarhagen.

Fårens och Pompes premiärpromenad över bron, inleddes därför med stor tveksamhet då de fyra fåren nyfiket bara stod och tittade på det öppna hålet i staketet och den utlagda bron, som de givetvis också luktade på. Flockledaren Pompe stod på betryggande avstånd i bakgrunden och frustade lite som för att hålla tillbaka de andra. Allt detta trots att de som hade alla fakta och visste att det skulle bli bättre på det här viset stod på andra sidan och lockade och pockade för att få dem att ta klivet ut på bron. Till sist blev nyfikenheten för stor hos den modigaste, Grålla som först tog de mest försiktigt stapplande stegen ut på bron och sedan allt lättare och snabbare när hon märkte att den bar.  Sen kom klappret från fler nyfikna som sett att det går bra och förtjusningen när det verkligen var grönare på andra sidan. Rädslan och försiktigheten släppte och med svansarna viftandes av förtjusning så stannade utforskandet precis där i gränslandet… och då med stort fokus på de olika ätbara örterna.

Flockledaren Pompes utforskande var av helt annan karaktär och även om han inte kunde avhålla sig från att provsmaka blad och buskar så var det centrala att, från en ganska begränsad ytlig inspektion, försöka fastställa skogsområdets eventuella begränsningar och faror. Det kommer nog ta tid innan de har upptäckt hela området och att insett alla dess fördelar, men nu hade de smakat på det i dubbel bemärkelse och måst erkänna att det inte verkade vara så dumt.

På något sätt känns allting väldigt bekant, farorna som jagar huvudrollsinnehavarna är uppenbara. Det är lätt att se konservativa ledare som håller tillbaka. Många som är nyfikna men som inte riktigt vågar ta klivet – Vi vet vad vi har, men inte vad vi får. Några som står med alla fakta och säger att vi måste gå över. Några modiga som tar de första stapplande stegen och upptäcker med förtjusning att det bär och att det verkligen blir bättre på andra sidan. I den realiteten heter bron Omställningen – Våga ta steget!

F1 – inte bara en sport att inte leka med

Att ta fram nya och bättre växtsorter har människan hållit på med sedan vi började med jordbruk för drygt 10 000 år sedan och det är ett bra och viktigt arbete. Det finns extremt effektiva sätt att göra detta på som, vid första anblicken, har mycket fördelaktiga egenskaper… men som på längre sikt lurar in oss på en potentiellt mycket farlig återvändsgränd… som dessutom visade sig vara enkelriktad.

Om man tar två genetiskt mycket olika sorter av t.ex. en sorts grönsak där båda har varsin uppskattad egenskap som den andra saknar och ”renodlar” dem på varsitt håll till gränsen av ren inavel och dessutom ser till att den ena sorten bara blir honkönad. Då har man fått fram ett gäng, i princip identiska, honblommor. Sen tar man och fröodlar dessa två stammar tillsammans men tar sedan bara frön från den pollinerade honliga stammen. Då har man fått fram frön med strikt kontroll på korsningen. Dessa frön kallas för F1-hybrider. Har man hittat en lämplig kombination så kan dessa frön komma att överträffa båda sina ”föräldrar” i båda de önskade egenskaperna och få en extremt lyckad skörd.

Låter toppen eller hur? För en konsument så borde ju smaken och näringsämnena stå i fokus för de egenskaper som man korsat fram. Men tyvärr så är det för en storodlare mycket viktigare ekonomiskt att få fram en stor, homogen skörd på kort tid varför dessa egenskaper prioriteras, även om det finns sorter där alla egenskaper uppnåtts… men innan ni springer iväg och köper ens dessa påsar så är det ett par saker till som ni bör veta som troligen inte ens återfinns i det finstilta på påsarna.

För det första. Eftersom de är nästan identiska så blir alla klara för skörd nästan samtidigt vilket också passar storodlaren bra, men troligtvis inte småodlaren. Nummer två är att de förstås är dyrare än vanliga fröer vilket man kan förstå med allt förarbete. Nu blir det intressantare – nummer 3 är nämligen att sedan 2004 får skörden aldrig säljas som ekologiskt odlad oavsett hur du har drivit upp den. Varför då? Det hänger ihop med de genetiska anlagen. Försöker man ta fröer ifrån framodlade F1:or så får man F2:or och de är antingen sterila eller kommer att ge ett helt nytt resultat och inte alls likna sina uppskattade föräldrar… har man tur så får man nya spännande och lyckade varianter, men för att stabilisera en ny sådan variant så följer ett hårt selekteringsarbete under 7 växtgenerationer.

Det blir värre… observera att det troliga alltså är att man får köpa nya F1-påsar till nästa år, vilket innebär att fröföretagen har fått kontroll över frötillgången. Dessa firmor är allt färre och allt större och de är givetvis vinstdrivna och eftersom det är dyrt att få sorter godkända så vill de ta fram ett fåtal sorter som passar över allt större områden, vilket innebär att lokala varianter försvinner i snabb takt. Ytterligare en spelare som inte nödvändigvis sätter smak och ekologisk tålighet främst… och som dessutom alltså har monopol på dessa sorter.

För att klara av växtförädlingen i framtiden behövs genetiska anlag från många varianter men på den här vägen så har den genetiska mångfalden det senaste århundradet minskat med 75 procent, enligt en EU-rapport av Marit Paulson 2014.

I vissa länder har det gått så långt att statliga avtal har ingåtts med fröfirmor där bönder förläggs med böter ifall de använder andra fröer än de avtalade – ofta hybrider. Det är lätt att förfäras över det beroende som jordbrukare, ofta med låga inkomster, på detta vis blir tvångsindragna i. Även om vi i Sverige inte har några liknande avtal så kan effekten av de stora fröfirmornas alltmer begränsade utbud, oftast F1:or, på sikt bli i princip densamma. Stopp för det!

Att ta egna fröer från gamla lantsorter kostar ingenting och, som en liten viktig länk i en global genbanks-kedja, så hjälper man till att bevara de genetiska variationerna som alltså både ger skörd över en längre tid och oftast är bevarade för sin smak och tålighet. Det stärker också vår inhemska livsmedelsproduktion.

Har man gjort missen att i sin okunskap ändå ha köpt några F1:or så får man försöka göra det bästa av det. Yasser blev extra besviken då han fick höra om begränsningarna som fanns i de sparrisplantor som vi köpt in för plantering i april, men han har också en räv bakom varje öra och en erfarenhet kring resursbesparing som är ovärderlig för en experimenterande småskalig agroekologisk odling. Vips, så hade en sparrisrot blivit hackad i tio delar för uppdrivning i växthuset.

Den här dagen fick de tio lyckat uppdrivna åter göra sällskap med sina artfränder på friland och vi fick en liten 10-faldig hämnd på frögiganterna… men kör F1 gör vi aldrig igen… det är alldeles för dumt och farligt.

Tredje pris – i att bara synas?

Vilken tur att man tittar i skräpposten ibland. Kolla här bara vad vi höll på att missa. Ranbogårdens facebook-sida har utsetts till den 3:e bästa i Söderhamn… Jippie!!… eller..?? För det kan väl inte finnas personer/företag därute som har några mindre ädla syften än att bara ge oss komplimanger för vår lilla dagbok med reflektioner? Eller är det kanske läge att börja bli lite källkritisk. Vilka har utsett oss, varför och på vilka grunder? När vi läser vidare så ser vi att det är ett företag som ligger bakom, som heter ”Nischad utbildning”, och som, givetvis av en ren slump, sysslar med att sälja kurser i att skapa mer säljande sidor på sociala medier. För i emailet står det uttryckligen att de inte har några som helst andra tankar med brevet än att bara få gratulera en verksamhet ”… som gör ett lysande jobb med sina sociala medier”. ”Det var inte mer än detta, inget fuffens eller sälj…” Ja, sen kunde vi ju, om vi ville, lägga upp diplomet på vår ”så välskötta hemsida… så att era följare kan klicka för att se topplistan där ni finns uppe i toppen”. Vi vet nog inte om vi vill det… men vi vill gärna fortsätta analysera utmärkelsen med våra följare i dagens text.

Vi kom alltså på tredje plats i Söderhamn med 73 NU-poäng… i maj månad 2020. NU-poängen baseras enbart på antal följare, antal reaktioner och antal inlägg per vecka och algoritmen som räknar ut summan är förstås deras egen. Med lite ”slipade” versioner av algoritmen så kanske det slumpar sig så att ett större antal företag visar sig vara på uppmuntringsbara platser under olika månader. Med tanke på Sveriges 290 kommuner så blir det ju många glada hälsningar att dela ut.

Men vänta nu… inget om innehållet på facebook-sidan nämns. Med tanke på att alla vi medlemsländer i FN ställt upp på agenda 2030 där vi har 10 år på oss att nå de 17 globala målen inom ekologisk-, social- och ekonomisk hållbarhet så borde ju de aspekterna vara minst lika viktiga att bedöma kan man tycka. Speciellt med tanke på vilken påverkansfaktor de sociala medierna är, inte minst på den kommande generationen, som vi skrev om igår. Om till och med vi, som tydligen är sådana rävar på sociala medier, kan gå och fundera på varför det ena inlägget inte gav lika många likes som det andra, hur mycket ska det då inte facebook, twitter, instagram osv. påverka alla andra vanliga, dödliga människors vardag.

Överhuvudtaget så borde kanske inga sociala medier eller andra aktiviteter på nätet uppmuntras eller förbättras. Även om de rätt använt kan få oss att utföra vissa saker mer klimatsmart t.ex. att flyga mindre till möten eller att driva ett helt företag från molnet istället för ett kontor, så har Information och kommunikationsteknologin, ICT med Internet ett något större klimatavtryck än hela flyget totalt. Det har det haft under flera år men egentligen så ökar ICT mycket snabbare, en fördubbling vart tredje år, men hittills så har energieffektiviseringar lyckats hålla jämna steg. Det tror man inte är möjligt framöver och trots att det låter så gulligt och harmlöst att alltmer sparas i ”molnet”, så är det alltså ofantliga mängder energi och naturresurser som läggs på att bygga och driva detta nätverk, och ändå mer så nu när även allt mer utrustningar blir ständigt uppkopplade på nätet i Internet of Things, IoT. Det finns operatörer som erbjuder servrar som bara nyttjar förnyelsebar energi, men då 87 % av världens energi fortfarande är fossilbaserad och med förväntad tillväxttakt så kommer utbyggnaden av förnyelsebar energi inte ens räcka till att täcka det ökande behovet för detta media, utan alltså istället kräva mer fossila bränslen… Då blir det svårt att lyckas få alla aktiviteter fossilfria i tid. Tre sökningar motsvarar en kopp te skrev vi igår. Två skrivna och skickade email utan attachments motsvarar en kanna te. Om Internet jämförs som ett eget land så hamnar det på 5:e – 6:e plats bland länder med störst klimatavtryck.

Så vad säger ni… Tycker ni vi ska inspirera fler till att skapa fler säljande sidor på sociala medier, genom att lägga upp diplomet på vår hemsida? Hursomhelst så kommer vi nog ännu högre upp på juni-listan nu när vi i alla fall visat vårt fina diplom i ett inlägg och kanske ännu mer så för att vi droppat lämpliga företagsnamn därtill, tror ni inte det!? Läs inga fler inlägg idag, utan koka en kopp te när ni kommer hem ikväll och läs en god bok.

Alla ekonomier bygger på böndernas matöverskott

Bättre sent än aldrig… Ordspråk och liknelser kan vara förrädiska. Bara för att de i sig själva är logiska och kloka så luras man att tro att handlingen som de ska jämföras med självklart också är det. Detta ordspråk blir t.ex. väldigt fel om det är något negativt som avsågs… t.ex. en katastrof. I det här fallet var det dock sant. Nu är Julia och Annika färdiga… i dubbel bemärkelse… med den senaste (men om man känner dem, knappast den sista) odlingsytan. De sista plantorna och fröerna till denna nya åtta-åriga växtföljd av grönsaker kom den här dagen i jorden och eftersom det är mycket växtsäsong kvar så var sent bättre än aldrig. Vi nämnde ju tidigare hur denna odling bland annat ska få tjäna som räkneexempel för hur mycket ekologiskt odlade grönsaker borde kosta om vi antar genomsnittliga löner för insatsen.

Det där med ekonomi kan vara oerhört tråkigt men samtidigt väldigt intressant. Själva bokföringen, med att föra in transaktioner i rätt kolumn, i debet eller kredit och under rätt kontoslag kan vara en stimulerande sifferexcercis – som ett soduko, när man sen ser resultat-, balans-, och momsrapporter rasa ut korrekt och i överenstämmelse med t.ex. bankkontot. Men när man däremot kommit till sista rutan och upptäcker att man måste gjort fel någonstans på vägen så vill man bara gå ut och ta tag i något praktiskt. När det sen gäller ekonomi som ett system för att hantera begränsade resurser, så är det intressant ur ett mer grundläggande perspektiv eftersom det ofta är detta som alla, som vill bromsa omställningen till ett mer hållbart samhälle, hänvisar till. Naturvetenskap med fysik, biologi, kemi… är förhållandevis lätt att förstå sig på och skriva små, informativa och någorlunda korrekta iakttagelser kring eftersom dessa bygger på väl definierade och konstanta lagar. Ekonomi däremot är hitintills en ”vetenskap” som innehåller många ganska vaga antaganden om hur vi kommer reagera på tillgång och efterfrågan så att hela systemet känns, om inte instabilt, så i alla fall vilandes på mycket osäker grund. Vår välfärd sägs bygga på ständigt ökande ekonomisk tillväxt vilket brukar likställas med hur bruttonationalprodukten, BNP ökar. Men BNP beskriver egentligen bara ekonomisk aktivitet – vilket inte nödvändigtvis är kopplat till välfärd (krig är ett tydligt exempel på ekonomisk aktivitet som inte ger högre välfärd) och miljöaspekterna räknas inte in så länge de inte ger kostnader för det aktuella landet. Kenneth Hermele, doktor i humanekologi vid Lunds universitet ger fler exempel där ”den gröna ekonomin” brukar kritisera tillväxtbegreppet:

  • Det säger ingenting om hur välfärden fördelas.
  • Mycket kommer inte med. Vi har en parallell ekonomi som inte mäts alls. Till exempel hemarbete, ideellt arbete, svartjobb/bytesekonomi. Enligt definitionen så skapas t.ex. tillväxt när vi går på restaurang, men inte när vi bjuder en vän på middag.
  • Den finansiella tjänstesektorn ingår, vilket gör att BNP delvis är ett luftslott. Många företag tjänar mer på att köpa och sälja pengar, än vad de tjänar på sina produkter.

Så BNP är uppenbarligen ett dåligt verktyg, åtminstone för rika länder som nått en grundnivå. Generellt blir det snabbt komplext när man ger sig in i beskrivningar om hur våra ekonomier är uppbyggda men om man backar tillbaka lite… några tusen år så hittar man snabbt några uppenbara grundpelare som indikerar att vi är fel ute.

De flesta är överens om att de globala problemen/utmaningarna är kopplade till en situation där allt fler människor på vårt jordklot lever i ekonomier med ökande konsumtion samtidigt som man ser att begränsningar i tillgängliga resurser börjat nås. De flesta är också ense om att utsläppen från denna konsumtion också skapar allt sämre livsmiljöer på många ställen, både för oss själva, för djuren och för växterna. Om våra ekonomier är problemet, vad är det då i dessa som blev fel och hur ska de ändras?

Från de ursprungliga människornas självförsörjning så har ekonomierna i majoriteten av dagens samhällen blivit mycket komplexa, sammanvävda och svåröverskådliga. Varuproduktionens andel av Sveriges produktion sjunker snabbt jämfört med tjänsteproduktionen och i dagsläget tjänar vi 70 % av våra pengar på att utföra tjänster. Alla ”framgångsrika” ekonomier har gått den vägen, och alla utvecklingsländer följer den trenden – från jordbruk, via industrialiserad varuproduktion till ett tjänstesamhälle. Men det gäller att inse det självklara, att ekonomier som baseras på varuproduktion och tjänster bara kan existera om kvarvarande bönder (som mest drygt 40 %, i västvärlden färre än 10%, i Sverige bara 1 %) utöver sin självförsörjning även producerar ett matöverskott som räcker till de övriga i samhället. Större och mer komplexa system behöver dessutom ett allt större matöverskott på grund av större förluster i hanteringen.

En liten del av det som de andra 90-99 % av befolkningen gör är nödvändiga produkter och tjänster åt bönderna, och andra, som specialiserat sig på en sak för att öka produktiviteten, men kom ihåg Maslows behovspyramid och då finns det ett annat ordspråk, och det är en klyssja, men det är sant – Vi kan bara äta oss mätta. Om vi nu vet att vi behöver mätta hela kommande befolkningen på 10 miljarder på ett för planeten hållbart sätt, och att vi har begränsade resurser – i form av ett jordklot och arbetskraften från dess mätta befolkning. Då är det ju utifrån de begränsningarna man måste börja.

Det gjorde forskarna med Johan Rockström i spetsen år 2018 för första gången i historien. De har tagit fram en modell som beskriver hur människans utveckling sett ut de senaste 50 åren, men inte bara i termer av ekonomi, utan också med avseende på alla de andra relevanta faktorerna såsom hälsa, utbildning, jämlikhet och därtill även planetens hälsa.

Utifrån den modellen kunde de sedan se vad som krävs för att vi ska nå de 17 hållbarhetsmålen från Parisavtalet inom de nio planetära gränserna. Vad som krävs är följande fem transformationer med en snabb övergång till:

  1. Förnyelsebara bränslen.
  2. Hållbara matkedjor.
  3. Bättre utvecklingsmodeller för fattiga länder.
  4. Jämnare fördelning av rikedomar.
  5. Mer utbildning till alla.

En studie, av delvis samma forskare, kom ut i tidskriften Nature i oktober 2018 som fortsätter bekräfta betydelsen av omställning till en mer hållbar matproduktion och matkonsumtion som grundförutsättning för de Globala målen. Den poängterar att vi måste:

  1. Förändra konsumtion mot mer växtbaserat.
  2. Producera mat med bättre metoder: öka produktivitet, minska markförstöring, färskvattenbehov och näringsläckage.
  3. Minska matsvinnet.

…och där var vi tillbaka i nya grönsaksodlingen. För det är precis sådana här småskaliga agroekologiska odlingar med hög ytproduktivitet, lokal distribution och små avtryck som det krävs fler av idag. Det i sin tur kräver förvisso en del fysiskt arbete eftersom det idag inte finns maskinell utrustning som uppfyller alla kraven. Men då vi vet att människor kommer det finnas gott om och med Maslows behovspyramid i färskt minne så ser vi att det är precis sådana sysslor som gör oss tillfredsställda… även om tröskeln kanske känns hög när vi sitter och tittar på Game-of-thrones eller andra samhällsviktiga debattprogram.

I denna ljuva sommartid

Aldrig förr har väl så många av detta slag samlats på en och samma plats i Hälsingland, trots att den store teologen, ärkebiskopen, nobelpristagaren och ekumenikern Nathan Söderblom föddes bara några stenkast härifrån i Trönö prästgård och växte upp på närliggande prästgården i Bjuråker. Nu verkade han förvisso främst i Uppsala, men inte ens hans stora ekumeniska möte i Stockholm 1925 samlade så många från världens olika kristna församlingar. Frågan är om det till och med är ett nationellt rekord eftersom det tidigare rekordet för antalet samlade representanter under den, för den svenska kyrkan, hittills viktigaste sammankomsten vid Uppsala möte år 1593 trots allt bara räknade till cirka 304 stycken prästkragar.

Julia är förvisso bara en av tre kontraktsodlare och där uppdragsgivaren Pratensis har över 100 olika ängsväxter i sina samlingar, men tills våra vänner där, Inger och Mats visar upp en större samling så tänker vi göra anspråk på den svenska mästerskapstiteln. Nu är det ju i och för sig inte för att skryta som vi visar upp och berättar om våra aktiviteter på Ranbogården. Några psykologer berättade att skrytandet på sociala medier hade börjat ändra karaktär efter de två senaste vindbyarna – först den hoppingivande friska brisen Fridays For Future med den socialt samlande virvelvinden Greta och sedan den betydligt mer sjukliga och socialt distanserande styva kulingen Covid-19. Det är färre bilder från utlandssemestrar och selfies från t.ex. flygplatser och hotell och mer ifrån svenska sommarhus och odlade grönsaker. Det är ju jättebra, men som psykologerna påpekar så bör vi vuxna vara en ännu bättre förebild för barnen även här genom att tänka över vad vi vill förmedla på nätet.  – ”Fundera på vem du själv vill vara på nätet och vad du själv lägger ut på sociala medier. Vad är syftet och hur tänker du kring mottagarna? Hur påverkas de av skrytbilden från semestern?” säger Hanna Thermaenius, psykolog på Rädda Barnen. Att bygga självförtroende och självkänsla genom det gensvar man får på nätet när bilder delas har fått ett eget begrepp: selfie esteem. Med tydliga mått som antal likes, följare och kommentarer får nätanvändare bekräftelse som blir svår att matcha i den verkliga världen. Men vill vi verkligen bara visa upp bilden av ”här sitter vi och har det bra” eller är det viktigare att försöka inspirera andra till att göra saker som är hållbara socialt, ekologiskt och ekonomiskt överkomliga för de flesta och som kommer få dem att må bättre och känna större gemenskap. Vi hoppas att det är det senare som vi vill förmedla, även om det oundvikligen kommer med aspekter som kommer att skilja från individ till individ.

Vad har detta då med prästkragar att göra, tänker ni kanske? Ja, en hel del tycker vi. Dels står de för värderingar som nästan förkastats av det materialistiska samhället som onödiga och lite förlegade… tycker de flesta med andan i halsen, ända tills de hamnar i en situation då de av olika anledningar tvingas omvärdera hela sin egen situation och då dessa ställer upp som ingen annan samhällsfunktion.  Även i sin andra betydelse är de alltid trevliga små solar som vill lysa upp ens dag, och uppmuntrar med hela sin uppenbarelse till odling av all sköns växter eller en cykelutflykt med barnen genom ett sommarsverige, över ängsblombeströdda marker till en sval skogsjö i en trolsk mossbetäck skog för ett bad och en pic-nic… utan mobiler och selfies.

Generellt så bör vi faktiskt alla börja internetbanta. Förutom det antisociala-beteendet (kanske fördel under Covid-19), den ergonomiska felställningen och tidstjuven så hade utsläppen för internet redan före pandemin gått om de för flyget och ökar betydligt snabbare pga av allt fler streamingtjänster, molnsparningar, live-uppdateringar och inte minst genom IoT, Internet of Things där allt fler prylar är ständigt uppkopplade och skickar data vars syfte ofta kan ifrågasättas. Tre sökningar på nätet kräver lika mycket energi som en kopp te – och då ska man veta att uppvärmning är bland de mest energikrävande processerna.

Prästkragen Nathan var före sin tid på många sätt och ovanstående prioriteringar hade han förstått långt innan mobilen ens var påtänkt, vilket kanske anas genom att han tidigt såg Svenska kyrkan som utvald för en viktig uppgift, hans engagemang i det internationella samtalet och som givetvis bevisas av att det är han som har komponerat den oftast sjungna melodin till psalmen ”I denna ljuva sommartid”. Ha en trevlig cykeltur med barnen!

Odling – Behovspyramid i praktik

Sätta en hektar potatis kändes helt rätt när frågetecknen kring covid-19 var som störst i våras. Kan vi garantera att matförsörjningen kommer fungera om den kritiska odlingsfasen påverkas för mycket av sjukdom, reseförbud för utländsk arbetskraft, transport och logistikbrister? Att göra en insats då för att garantera ett större matförråd för fler och även göra en markering i att vi inte får ta vår mat för givet gjorde att vi självklart hoppade på initiativet ”Potatisuppropet”.

Det känns fortfarande helt rätt, men signalen med initiativet är fortfarande att alla bör tänka mer på hur vi driver och stödjer en lokal matproduktion. Tanken är inte att folk ska känna att ”vad bra att andra nu säkrar vår mat, så att vi kan köra skoter, flyga på nöjesresor eller spendera våra pengar på annan onödig och/eller överdriven fossil-, resurs- och energikrävande konsumtion – ofta driven av fossila bränslen i lågkostnadsländer. Den enskildes bidrag till miljöproblematiken med en sådan livsstil må var försumbar, men den sammanlagda påverkan på både miljön och den yngre generationens beteende är förödande när världen nu står på gränsen till så många överskridna planetära gränser, för då är vi snart där igen med skrämmande frågetecken i en ny kris, där folk egoistiskt börjar hamstra, och tömma hyllorna på nödvändigheter. Att det blev toalettpapper som fick den största efterfrågan när rädslan för varubrist dök upp i våras säger också en hel del om hur snett många prioriterar och uppfattar som det viktigast för oss idag.

Apropå behov så var det den amerikanske psykologen Abraham Maslow som 1954 färdigställde en modell av den hierarki/ordning hos behov som motiverar oss, dvs. styr vårt handlande. Den brukar ofta symboliseras av en pyramid där de starkaste och mest grundläggande behoven – Fysiologiska (mat, vatten, sömn, andning, skydd…) återfinns längst ned i den bredare basen. Därpå följer behoven Säkerhet (fysisk-, emotionell- & ”finansiell” trygghet, hälsa och välmående), Kärlek/Gemenskap (vänskap, social tillhörighet, intimitet) och Aktning (Självförtroende, självrespekt, erkännande respekt, status) och högst upp det, åtminstone initialt minsta behovet – Självförverkligande (mening, mål, syfte, nå inre potential).

Den översta nivån i hierarkin kallade Maslow för väx-behov och de fyra nedersta nivåerna för brist-behov som, om de senare inte uppfylls kommer att resultera i att man känner sig orolig och spänd – något som inte behöver synas tydligt fysiskt, förutom för de mest basala fysiologiska behoven.

Den mänskliga hjärnan är ju komplex och har flera processer igång samtidigt varför också drivkrafter från olika behov och nivåer kan samverka vid varje situation. Maslow pratade därför i termer om dominerande behov. Likaså menade han inte att ett visst behov måste vara helt tillfredsställt för att du ska komma ”högre upp” i hierarkin, varför beskrivningen i form av en trappa (som är väldigt vanlig) är en alltför stor förenkling. Pyramiden är bättre då den visar hur viktig stabiliteten i de nedre nivåerna är för att inte bli famlande på de övre när t.ex. några glipor uppstår i fundamentet. Samtidigt menade han att de olika behovsnivåerna kan minska i intensitet/sannolikhet i takt med att personen utvecklas lyckat på lägre nivåer, så att när man nått tillfredställelse på de undre nivåerna så blir självförverkligandet det dominerande.

Maslows modell har fått mycket stor spridning vilket talar för att de flesta känner igen sig i den. Det finns dock givetvis kritik mot den; att den är alltför enkel, inte går att verifiera empiriskt, inte tar tillräcklig hänsyn till stora individuella och kulturella skillnader, att många behov är mycket mer sammanvävda, att det saknas vissa behov t.ex. ”kontroll”, ”förutsägbarhet”, ”variation”, att tillfredställandet av ett behov ibland ökar behovet istället för att man går vidare osv. Vi kan dock nöja oss med att konstatera att vi, genom att titta på samtliga dessa behov, kan hålla med om att Maslow verkar fått med de flesta behov som vi tycker ger oss ett gott liv… och tittar vi igen så ser vi att det finns ganska få behov som egentligen talar för att mycket pengar och hög konsumtion skulle behöva stå för så mycket av vår strävan som de ofta gör.

Studier visar att ökad konsumtion, utöver grundbehoven, generellt inte ger ökad tillfredsställelse. Anledningen till att vi inbillar oss att det skulle göra det beror på ”anpassning” och ”social jämförelse”, dvs. dels att vi vänjer oss vid högre konsumtion och dels för att vi jämför oss med andra och tror att mer konsumtion kommer göra oss tillfredsställda. Generellt tror man att med ungefär dubbla lönen skulle alla ens drömmar kunna infrias… oavsett vilken nivå man ligger på innan. Så fort den högre nivån nåtts så har dock önskenivån skjutits uppåt.

Hur många är det som inte känner att de jobbar ”hela dagarna”, och sedan bara orkar lägga extra tid på stimulanser som bara distraherar hjärnan istället för att riktigt ta tid med de relationer som borde komma närmast efter att de basala och primära behoven är uppfyllda. Vi lägger allt mindre pengar på vår mat, subventionerat av miljö och dåliga arbetsförhållanden utomlands, för att kunna kompensera dessa tillkortakommanden med att unna oss lite extra, självförverkligandet som sedan aldrig verkar ge oss den tillfredsställelse som vi hoppades på. Om vi då betänker att många idag lägger majoriteten av sin extra energi, tid och inkomst på översta nivån medan basen krymper alltmer så blir illustrationen, med en upp-och-ned vänd pyramid balanserandes på en spets en intressant bild av hur instabil vår tillvaro är, vilket kanske kan förklara hur många indikatorer på välbefinnande i vårt samhälle… inte har ökat sedan 1970-talet, som var den mest jämlika perioden i Sverige. Istället syns en ökning av bland annat fysisk- och psykisk ohälsa, droger och ensamhet.

Att odla sin egen mat ger möjlighet till att bygga hela Maslows pyramid med högsta prioritering på basala och primära behov, men också meningsfullt umgänge med vänner för livet, som här med att få hjälp av sin granne när man inser att man tagit sig vatten över huvudet, som kommer till undsättning, utan luftkonditionering i värsta sommarhettan, när han ser att vi inte hunnit med att kupa potatisen. Gissa om Alvar efter detta för all framtid äger vår fulla aktning, respekt och vänskap samt att vi vid middagsbordet med egen mat ser en mening, mål och syfte med vår strävan att nå vår inre potential.

Humleblomster

Efter de senaste dagarnas inlägg med väldigt allvarliga teman så känns det lite tomt att bara presentera något trevligt, men om vi kände att allt var på rätt väg så är det ju det som man kanske  helst skulle vilja göra, så vi får väl träna lite emellanåt så vi inte tappar den känslan.

Humleblomster, Geum Rivale har ett klockliknande purpurbrunt blomfoder med sammetslik behåring. Kronbladen är först gulvita och senare blekt rosafärgade med mörkare ådror. Purpurfärgen avslöjar att den innehåller antocyaniner, vilket är färgämnen som är röda, blå eller violetta. Det är också detta som dominerar när det gröna klorofyllet gått ur bladen på hösten och lämnat dem röda. I nästa steg med enbart gula löv så har även dessa färgämnen gått tillbaka mot rötterna och lämnat karotenoiderna kvar. Den vanligaste i den gruppen är förstås beta-karoten, eller bara karoten, som ju ger moroten sin färg… och tvärtom där moroten… engelska carrot… har gett namn på färgämnet. Växten innehåller också stora mängder fenoler såsom ellagsyra, vanliga också i granatäpplen, hallon, jordgubbar och valnötter, och som har blivit väldigt intressant i studier för behandling av cancer. Skäl till att både äta mer ekologiska bär och nötter samt att bevara biologisk mångfald för framtida ämnen som kan användas inom medicinen.

Artnamnet rivale kommer av latinets rivus (bäck) och syftar på att arten gärna växer på fuktig mark. Jordstammen hos humleblomster kan kokas färsk eller torkad i vatten till en stärkande choklad-liknande dryck, varför humleblomster kallas chocolate root i Nordamerika, och som förr användes invärtes mot frossa, feber, diarré, tarm- och magbesvär. Ett avkok, med mjölk och socker, har fått namnet Indian Chocolate – måste vi prova i höst… just nu är man inte så sugen på varma drycker. Folkliga svenska namn är minst sagt lika intressanta men kopplar troligen mer till utseende än smak, nämligen ”fårpungar”, ”baggatasker”, ”brudgum”, ”skvallerbötta”, ”koskällor”. Jordstammen har annars okokt, i likhet med sin släkting nejlikrot (G. urbanum), en doft och smak som påminner om kryddnejlikans. Fröna är försedda med en hake, som lätt fastnar i pälsen på passerande djur vilka på så sätt hjälper till med spridningen.

En annan som hjälper till med spridningen av Humleblomster, och 12 andra ängsblommor som var vanliga i ängslandskapen här i Hälsingland för 100 år sedan, är Julia som kommer att skörda dessa fröer under sommaren, som en av tre kontraktsodlare i Sverige, och skicka till företaget Pratensis utanför Växjö. De i sin tur levererar bland annat till Veg Tech som till exempel sätter ihop mattor av ängsfröer åt kommuner och andra som inser att det är lättare att slå dessa en gång per säsong än att klippa gräs varannan vecka, de är vackrare att titta på och det främjar den biologiska mångfalden… en win-win-win-win-win-win alltså. Gissa vilka som är dess främsta pollinatörer!?

Livs- och dygnsomställning

Folkhälsomyndigheten har haft fullt upp den senaste tiden. Nu har de fått uppdatera hemsidan med information kring hur man hanterar en sommar med både covid-19 och värmebölja. Tyvärr så kommer de två förstärka belastningen hos de redan hårt ansträngda vårdinrättningarna och även öka riskerna för redan utsatta riskgrupper. Vi tycker att vi på Ranbogården har anpassat oss väl till rekommendationerna för covid-19 och nu börjar vi hitta ett mönster för våra arbetsrutiner för att trivas och ändå kunna fortsätta driva våra projekt framåt i den minst sagt överdrivna värmen.

Med tanke på den pågående klimatförändringen, där man med mycket stor säkerhet vet att vi går mot katastrofala förändringar, och med bränderna 2018 i färskt minne och larmrapporter med extremt höga temperaturer i Sibirien med upptining av permafrost och utsläpp av mer växthusgas som följd, döende korallrev, torka, svält och påföljande konflikter med nu 80 miljoner människor på flykt i världen (ytterligare 15 miljoner på bara två år) så tycker vi det är ganska osmakligt att se braskande rubriker som bara antyder ”härlig sommarvärme” och vissa reaktioner på det, genom påspädning med tex fler fritidsbåtar med jättemotorer, engångsartiklar med plast m.m.

Eftersom det visade sig i undersökningarna att det främst var konservativa grupper som var klimatförnekare så får man en känsla av att konservatismen främst är ett resultat av en bristande förmåga att tänka nytt. Dålig fantasi tillsammans med ett behov av att visa upp för andra att man minsann kan och gör som man själv vill. Empatin för och solidariteten med de som redan lider och kommer att fortsätta bli de första och största förlorarna på klimatförändringarna – de fattiga i världen – är obefintlig. Sverige tillhör de länder som var bland de första att industrialisera och har således en stor skuld i de ökade växthusgaserna i atmosfären. Vi tillhör också de rikaste i världen, där en inkomst (2018) efter skatt på 10 400 kr per månad räcker för att tillhöra de 10 % rikaste i världen enligt Global Rich List och med 25 200 kr efter skatt så tillhör man den elit av de rikaste 1 % i världen, som säkert de flesta trodde var reserverat för ett litet antal obskyrt rika oligarker. Med vetskap om att de rikaste 10 % i världen står för 50 % av de fortsatta utsläppen gör också att svenskarna får dras med samvetet att vi tillhör de största utsläpparna per capita i dagsläget. Är det några som har potential att göra någon förändring i sin livsstil och därmed föregå som goda exempel, både för vår internationella omgivning och för våra barn, i den omställning som krävs så är det vi rika. Det är nämligen de rikas idealbilder om lyx och bekvämlighet som alla länder i utvecklingsfaserna strävar efter så där har vi också en stor roll som förebild att fylla. Med tanke på att välfärdssjukdomarna, ensamheten, medicinering, droger och psykisk ohälsa fortsätter öka starkt i vårt ”drömsamhälle” så borde vi inte vara så benägna att hålla fast vid den livsstil som vi upprättat som idealbild. Det finns inget positivt i att vara konservativ i de sammanhangen. Att vi måste rädda industrin och jobben är inte heller något att sträva efter om det är samma jobb och industri som tagit oss till den här situationen. Kostnaderna för de kommande problemen som följer med det förändrade klimatet kommer vida överstiga vinsterna med att bibehålla en ohållbar samhällsstruktur. Som om inte dessa anledningar vore tillräckliga för att så ett frö av tvivel hos inbitna konservativa så kan de ju fråga sig vilken roll Sverige kan spela i en framtid där de traditionella ekonomierna förskjuts alltmer mot Asien. Ska vi bli lika pinsamma som de konservativa i USA som krampaktigt försöker hålla sig kvar i förarsätet trots att deras samhälle krackelerar allt tydligare. Om inte vi bryter mot det mönstret och kan börja visa upp något mer lovande och hållbart så kommer inte vi ha något annat än några metaller samt, förhoppningsvis, vatten och skog att sälja. Inga av dessa har vi i så stora mängder eller utan konkurrens att det kan lyfta oss speciellt länge. Jordbruket tynar bort… vi har bara 1 % kvar som jobbar inom jordbruket och medelåldern pekar inte på en ljusnande framtid och med 50 % och fortsatt ökande import av livsmedel så kan vi inte ens försörja oss själva. Då är det ganska meningslöst att konservativt vilja hålla fast i det som varit.

Tills fler inser att vi tillsammans måste, vill och kan vända skutan så måste vi hur som helst anpassa oss efter rådande situation och göra det bästa av det så därför har vi infört treskift på Ranbogården. Vissa av oss stiger upp ännu tidigare, när det fortfarande är svalt, skönt och ändå hyfsat ljust ute och förbereder fler odlingar och vattnar när det inte genast dunstar bort. Det är en magisk tid på dygnet och en fröjd att få uppleva. När solen klättrat för högt så övergår vi till lättsammare sysslor och avslutar förmiddagen med ett svalkande bad och lunch innan en lång siesta i husets svalaste delar inleds. När hettan börjar ge med sig så kommer det överkomliga sena eftermiddagspasset som dock också behöver avslutas med ett njutningsfullt svalt dopp i dammen med efterföljande kontemplation på bryggan med dagsländor, skräddare, grodor och tusen andra liv som njuter av det välsignande vattnet. Efter middagen tar tredje passet vid för de som njuter av nattens relativa stillhet och svalka vid ett öppet fönster. Det är inte ovanligt att tredje skiftet sedan möter första skiftet i köket på morgontimmarna och tillsammans ser fram mot en ny dag i paradiset.